Är inte långt kvar nu tills den lille ska lämna sin trygga värld i min mage och berika våra liv. Känner mig både redo, nervös och spänd inför de som komma skall. Det är svårt att föreställa sig något som man inte vet något om... är jag förberedd, eller är det kanske bra att inte vara för förberedd... hur ska jag kunna veta hur jag vill ha, vad jag vill ha under förlossningen när jag inte har en anning om hur det kommer att kännas... har jö vissa tankar om hur jag tror de kommer att vara och vad jag inte vill ha, fast är ändå inte helt säker. Föröker vara öppen för hur det kommer att vara och tänker inte utesluta några metoder fören jag befinner mig där, och vet hur det känns/är!
Så har vi det här med x-jobbet... det är nu inskickat till handledarna inför mötet med den nästa vecka. (Nej, jag kommer inte fysiskt befinna mig på detta möte i Karlskorna, de får Mk klara helt själv. Jag finns via telefonen, vill inte resa nånstanns just nu.) Men de är fortfarande en hel del kvar att göra... text som månste skrivas klart, referenser som måste kontroleras, slutsatter som måste dras, layout som måste pillas med och säkert nått mer som vi inte tänkt på än. Börjar känna lite press nu att de ska bli klart innan bäbisen samtidigt som jag bara vill göra ingenting och ladda baterierna inför de stundande nya livet.
Att varje dag vara ensam gör det hela inte enklare, saknar att träffa vänner och umgås, saknar att ha saker inplanerade i kalender, regelbundna aktiviteter där jag träffar andra än katten och MI´n. Inget ont om nån av dem men jag saknar att vara social.... vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag har det.... vet att det finns många som stöttar mig och ställer upp med allt jag behöver så känner jag mig för det mesta väldigt ensam. Att prata med folk via telefon är inte samma som att ses... känns skönt att veta att vi snart dock flyttar till Sthlm och då blir iaf möjligheterna till att träffa andra större.
Ska nu hämta mig en frukt och se om jag kan få nått vettigt gjort av denna dagen, vill och vill inte på en å samma gång....
Du kommer säkert hitta några att umgås med under mamma-grupperna!
SvaraRaderaStora kramar IdaA
Tror allt löser sig kanon. Under första förlossningen lärde jag mig något som jag försökt komma ihåg under de andra oxå. Barnmorskan sa "släpp ner barnet" varje gång jag fick en värk. Fattade ingenting då men nu serru, 3 barn senare har jag hajjat ;). När du får en värk försök att inte spänna dig som en sprättbåge, vilket nog är det naturligaste att göra som det gör skitont, utan försök att slappna av.... tro mig, e de underlättar, hjälper och är värt det.
SvaraRaderaAnnars kan jag meddela att lustgas is da shit!!!