Svårt att hinna med...

... att uppdatera bloggen trotts att Anton är så snäll som han är. Sover gott om nätterna och härliga tupplurar på dagarna. Har varit en hel del att fixa med här hemma sen vi kom hem från BB för ca en vecka sedan, var inte riktigt planerat att vara på sjukhuset i en vecka... Nu är allt fix här hemma och vi har haft både mor- och farföräldrar på besök, samt MIn´s farmor och farfar mfl.

Jag börjar mer och mer känna mig som mig själv igen, kan nästan röra mig obehindrat nu efter snittet och har idag promenerat till och från affären helt själv med vagnen och Anton. Kändes bra, men de var nog ungefär den sträckan som min kropp klarar än så länge. De var skönt iaf att få komma ut i solen ett slag.

I övrigt kämpar vi på med amningen, inte minst efter att redan ha fått mjölk-stockning i ena bröstet vilket resulterade i en orolig natt (härom natten) då jag fick hög feber. Anton gör sitt bästa för att hjälpa sin mamma att bli av med problemet men är inte lätt när man inte ännu är helt på det klara med hur man ammar och vill ha maten så snabbt det bara går.

De var en liten uppdatering av hur vi har det och vi Tackar! ALLA för de fina kläderna vi fått. (Inte minst allt vi fått låna och ärva av CC och lille Emil).

Väntan är över...

... nu är bäbis här!



Föddes den 17 september kl 12.19 efter två dagar med gelé-behandling utan resultat som resulterade i kjejsarsnitt på Helsingborgs Lassarett, vägde 4760 gram och var 53 cm lång.

Efter flera dagar på sjukhuset och mammas kamp att kunna ta sig själv upp ur sängen fick vi äntligen komma hem på onsdagen den 22 sept.

Nu skriker Anton så de får bli mer en annan gång...

I morgon...

... ska vi åter till BB för att mäta diverse kurvor. Varje dag nu är ett test på tålamodet, inga känningar att något skulle vara på gång gör att det känns som om de aldrig kommer bli nått alls av detta. Kan inte vara normalt att gå så här långt över tiden, speciellt inte när bäbisen är så stor - den borde vilja komma ut ur den trånga magen...

Idag har jag inte bara kämpat med orörligheten av magen och min vikt utan har haft migrän i stort sätt hela dagen...

Hela planen att MI´n och jag skulle ha ca 5 veckor hemma tillsammans med den lilla nya familjemedlemen blir bara kortare och kortare för var dag som går...
... inlämningsdatumet för x-jobbet kommer bara närmare och närmare, oroligheten av att bäbisen aldrig kommer gör att jag häller inte "känner för/orkar/vill/har motivation till" att jobba något med det.
Sen har vi den stundande flytten som närmar sig den med, vi vill inget hellre än att påbörja packandet, fast vill samtidigt inte på börja det innan bäbisen kommit...
... att bäbis inte kan förstå hur mycket som hänger på dess ankomst. Nog för att tanken på att den inte skulle komma på angivet datum fanns, så hade vi aldrig kunnat ana att vi skulle behöva vänta 3 veckor!

Och så i all min egen ovishet om när bäbisen kommer fick jag på eftermiddagen ett sms från en gammal vän. Inget sms man vill ha - en gemensam vän blev idag på körd av en lastbil och har opererats hela dagen, å ingen vet hur eller om hon kommer att bli återställd efter olyckan. Mina tankar går genast till hennes föräldrar och nära vänner - deras väntan måste vara lika (om inte värre) olidlig som min. Jag hoppas att allt går så bra det kan gå och att om hon får några men, att de är milda.

Inget ännu...

... nä, här har det inte kommit någon bäbis ännu. Jag (vi) kämpar vidare i väntan som börjar bli riktigt olidlig - nästan som när man va liten och väntade på julklapparna eller som att vänta på något som aldrig kommer...

I natt fick en av mina bästa vänner sin lilla bäbis - hon var beräknad till den 23 sept (och jag den 29 aug) - stort grattis till dom. Men kan inte hjälpa att vara lite avis, hon hade redan tre sen innan, tyckte de var min tur... nåja den kommer vell, hoppas jag.

Var häromdagen på Mvc och allt ser fortfarande bra ut, bäbisen mår bra - bara mitt tålamod och min sömn som inte är nöjda med tillvaron. Vi fick iaf ingen ny Mvc tid, utan på måndag ska vi till BB kl 10.30... så får vi se då. De undersöker mig och om allt verkar bra sätts förlossningen igång, om inte får vi gå hem igen och vänta några dagar till. SNÄLLA kropp & bäbis, vi vill inte vänta mera nu! Så nu hoppas jag att ni alla håller era tummar att det är dags, NU!!

Helt redo men inget händer

Nu, just nu känner jag mig helt redo!

Är så trött på detta väntande. Har försökt nästan allt nu känns det som, men kan inte påstå att jag har någon känsla att det skulle vara dags snart....

Igår putsade jag alla fönster och idag har jag tagit en ordentlig promenad, imorgon har jag ytterligare en tid hos Mvc... hade hoppats på att inte behöva den. De är inte försent än , kanske, kanske, kanske vi kommer att åka till BB innan imorgon förmiddag!

Många som undrar...

... 1) varför jag inte skrivit något i min logg på FB, 2)skrivit blogg-inlägg eller främst är nog det ni undrar - 3)"har bäbisen kommit än?"

1) Svaret på varför jag inte skrivit något i min logg är för att hålla spänningen uppe för er... =) Den som är uppmärksam kan dock i min logg se att jag kommenterar andras inlägg, samt inte minst uppdaterar de få gissningar på när bäbisen kommer i den fina gruppen "Tibbelin H*N"...

2) Bloggen skriver jag på när jag känner att jag har något jag vill delge mina läsare. :P

3) I övrigt väntar vi vidare på att bäbis ska komma... och MI´n har nu påbörjat sin semester så från nu slipper jag vänta ensam dagarna i-ända!

Nu är allt bättre

Beslutade mig vid 12 tiden för att ta mig en tupplur... sov ca 2,5 timmar och vaknade på bättre humör. Åt en sen lunch inkl fika, satte mig och pluggade... har nu just kommit hem från att ha promenerat till vår närmsta butik och ska nu fortsätta med pluggandet en stund innan de är dags att röja i köket och laga middag.

Tårarna från förmiddagen är långt borta och känner mig gladare. Har väldens sötaste katt brevid mig i soffan och skål med godis (vet borde inte äta så mycket socker men... men...), nu ska det fokuseras på x-jobbet ett tag!

En dag, varje vecka

Spelar ingen roll hur lycklig och nöjd jag är med mitt liv, sådana här riktigt dåliga dagar verkar komma en gång i veckan iaf... Kan inte komma på något som rättfärdigar alla tårar som idag bara sprutar ur mig, kanske är det gravid hormoner - kanske inte.

Allt är klart - om två månader börjar MI´n jobba i Sthlm, och jag ska vid den tiden även redovisa mitt x-jobb. Bäbis är på gång - borde jö vara här redan! Vad mer kan jag önska?

Måste idag och få delge er andra att JAG HAR VÄRLDENS BÄSTASDE MAN!!! Han fixar och donar, stöttar och hjälper så mycket han bara kan och orkar. ÄLSKAR DIG!

Slut på augusti

Är ledsen över att behöva säga det till er som så gärna ville att de skulle bli ett augusti-barn, tyvärr de blev inte så... de blir ett september-barn. Jag är väldigt nöjd med detta, fast inte lika nöjd är jag med att nu gå på "plus-dagar"... det är dags för den lille att komma ut nu. Är riktigt nyfiken på vad det är för en liten krabat som lever runt i min mage. "Vill lära känna dig nu, så kom ut. Snälla."

Är annars just hemkommen från ännu ett Mvc besök, allt ser bra ut och bäbis mår bra och verkar trivas... Har under natten och förmiddagen dock haft lite förverkar och sammandragningar så... snart kanske... snart! Kanske var det allt håll-i-gång från igår som satte lite fart på det hela. (Bakade både bröd och kokos-rutor.) Funderar nu på om jag ska ta tag i fönsterputtsandet, vilken ändå måste göras innan vi flyttar... kanske kan de hjälpa lite till på traven! Men först ska jag försöka lägga lite tid på x-jobbet.