... ska vi åter till BB för att mäta diverse kurvor. Varje dag nu är ett test på tålamodet, inga känningar att något skulle vara på gång gör att det känns som om de aldrig kommer bli nått alls av detta. Kan inte vara normalt att gå så här långt över tiden, speciellt inte när bäbisen är så stor - den borde vilja komma ut ur den trånga magen...
Idag har jag inte bara kämpat med orörligheten av magen och min vikt utan har haft migrän i stort sätt hela dagen...
Hela planen att MI´n och jag skulle ha ca 5 veckor hemma tillsammans med den lilla nya familjemedlemen blir bara kortare och kortare för var dag som går...
... inlämningsdatumet för x-jobbet kommer bara närmare och närmare, oroligheten av att bäbisen aldrig kommer gör att jag häller inte "känner för/orkar/vill/har motivation till" att jobba något med det.
Sen har vi den stundande flytten som närmar sig den med, vi vill inget hellre än att påbörja packandet, fast vill samtidigt inte på börja det innan bäbisen kommit...
... att bäbis inte kan förstå hur mycket som hänger på dess ankomst. Nog för att tanken på att den inte skulle komma på angivet datum fanns, så hade vi aldrig kunnat ana att vi skulle behöva vänta 3 veckor!
Och så i all min egen ovishet om när bäbisen kommer fick jag på eftermiddagen ett sms från en gammal vän. Inget sms man vill ha - en gemensam vän blev idag på körd av en lastbil och har opererats hela dagen, å ingen vet hur eller om hon kommer att bli återställd efter olyckan. Mina tankar går genast till hennes föräldrar och nära vänner - deras väntan måste vara lika (om inte värre) olidlig som min. Jag hoppas att allt går så bra det kan gå och att om hon får några men, att de är milda.
Stora grattiskramar till er!
SvaraRaderaHoppas ni har det bra med den lille :)
/
IdaA