Den bra dagsrutinen jag och lillen hade hemma i Hbg är borta och med den lugnet i hemmet. Vi kämpar nu för att hitta vår vardag igen. Har inte varit några problem de dagar vi har sällskap eller besöker andra, men här hemma vilar mycket på mina axlar. Borde inte känna denna stress för hemmet ordnar sig så småningom lika så säkert x-jobbet, men känner jag saknar tid. Saknar tid för allt... hinner inget om dagarna. Kanske är det därför vi har det bättre när vi inte är hemma eller har sällskap, pressen att få saker gjort försvinner och jag ägnar då min fulla uppmärksamhet till min underbara son. Känns så orättvist att det ska krävas sällskap eller att vi inte är hemma för att få vardagen att fungera. Vet häller inte i vilken ände jag ska börja för att göra livet enklare för mig själv och oss....
En sak är iaf säker och det är att Anton är det mest fantastiska som finns. Hans leenden slår allt, de får tiden att stanna och allt annat spolas bort. Vill egentligen inget annat än att ägna all tid åt honom, göra hans vardag till den bästa för det förtjänar han!!!
Kikade in... :) Startade ju också ett försök till blogg men hade aldrig tid att uppdatera och kändes som om det blev ännu ett "måste" i högen så ja la ner. Har en del vänner med blogg men hinner knappt läsa heller. Ja ja,, men det jag skulle säga var i alla fall att jag känner igen mig i det du skriver här. Det tar ett tag att hitta rutiner, och sen rutiner som faktiskt är återkommande dag för dag. Med en liten är ju kanske inte idag precis som igår så det är ju inte så lätt. Jag tycker allt är enklare med rutin, vardagen och livet blir så mycket enklare då. Men det kommer!!! För mig tog det 6-8 månader,, he he.. Tack för igår! Måste vi göra om snart. Kram på er.. /Anki
SvaraRadera